tisdag 24 mars 2009

Skåningar - Så funkar det

Efter att ha kört c:a 70 mil i min lilla pruttbil är jag äntligen framme. Jag är i Revingeby, en skitby i Lunds kommun.

Det känns som om jag har tankat 300 gånger och röven känns som ett agat babianarsel. Förutom att nästan ha förfrusit fingrarna någonstans vid Vättern på väg ned så känner jag pisslukten från mina jeans stiga mig upp i näsan när jag sitter där i den ljumna bilen.

Jag har åkt hit för att smaka spättekaka, träffa infödingarna och känna lite på kvinnorna.

Hur är Skåne, hur är skåningarna, hur smakar spättekaka och hur känns en skånsk kvinna?

För det första. Skåne är äckligt. Det är med avsmak jag tittar ut genom vindrutan när jag kör min bil.. Det är ett onödigt ont. När jag sedan stiger ur bilen får jag först för mig att marken bränner mina fötter, men det är bara benen som har somnat.

En fruktansvärd stank, förutom min egen pisslukt, tar sig förbi mina näshår, genom bihålorna och ner i lungorna. Det är svårt att avgöra om det är reningsverket, skåningarna själva eller vattenverket.

En liten fet man haltar fram till mig och säger något. Jag vet inte riktigt vad, men jag tror att han är utvecklingsstörd. Han har gubbkeps och är lite fläskigt röd där han står och "hirrar". Ja, han "hirrar" och nu när jag skriver det så vet jag inte riktigt längre vad det betyder och vad jag egentligen menar, men han "hirrade".

De gör det... skåningarna.

Jag går in på första konditori och beställer en bit spättekaka. Det visar sig vara en gul marängliknande kaka som endast ett barn kan göra.

Spättekakan smakar skit och ägg.

Servitrisen, även hon småfet, kommer fram till mig och säger något. Jag vet inte riktigt vad, men jag tror att hon är utvecklingsstörd. Hon har gubbkeps och är lite fläskigt röd där hon står och "hirrar".

Hennes utseende skrämmer mig. Antingen är hon skånegubbens fru eller dotter, eller både och. Jag bestämmer mig för att skånska kvinnor inte är något för mig.

Jag går ut från konditoriet och det är då jag blir rädd. Håren i nacken reser sig. Jag får en klump i halsen.

Utanför konditoriet står hela byn samlad. Folket, även de lite småfeta, kommer fram till mig och säger något. Jag vet inte riktigt vad, men jag tror att de är utvecklingsstörda. De har gubbkepsar på sig och är lite fläskigt röda där de står och hirrar.

Deras utseende skrämmer mig. Antingen är alla allas fruar eller män, eller både och. Jag bestämmer mig för att ta första bästa tåg därifrån och lämna bilen, men det går inte för det går ju inga tåg till eller från Revingeby längre.

Jag klipper till första bästa människa jag hittar.
Människan, även han småfet, kommer fram till mig och säger något. Jag vet inte riktigt vad, men jag tror att den är utvecklingsstörd. Den har gubbkeps på sig och är lite fläskigt röd där den står och hirrar.

Dess utseende skrämmer mig. Antingen är den sin egen man/fru eller sin egen son/dotter eller både och.

Jag hoppar in i min bil och det första som slår mig är pisslukten från mina jeans. Jag startar bilen och åker därifrån med hela befolkningen efter mig. De viftar med sina krattor och facklor.

Revingeby är en skitby i Lunds kommun.

2 kommentarer:

  1. Tänk att jag än en gång skulle få läsa en blogg med detta namn. Den rena skräcken har återuppstått. Och den här skånska dokumentären var faktiskt så rolig att jag för ett ögonblick vaknade ur min koma när jag läste den. Jag tror till och med att jag råkade skratta till vid något tillfälle, vilket i och för sig kändes både oroväckande och förvånande.

    Vi ses,
    der Schwar...

    SvaraRadera
  2. Kul att "se" dig igen sade jag..

    Der Schwarze haltar fram till mig och säger något. Jag vet inte riktigt vad, men jag tror att han är utvecklingsstörd. Han har gubbkeps och är lite fläskigt röd där han står och "hirrar".

    SvaraRadera