Idag när jag gick upp kändes ingenting som förr. Aldrig förr hade huset känts så tomt. Jag ropade med raspig röst: "Hallå, är det någon där?", men ingen svarade.
Kaffebryggaren i köket var alldeles igenkalkad, men vad gör väl det. Kaffefiltren och hushållspappret var slut, så jag fick vika ett filter av en gammal obetald räkning.
När kaffet väl var klart smakade det bittert och papprigt.
Jag tittade i kylskåpet för att se om det fanns något att äta. Gårdagens rårakor "är aldrig som de var igår".
Slappa och blöta slank de långsamt ned i min mage. Kaffets bittra eftersmak och den bittra ensamheten låg som en ångestsmog över den gamla maten.
Vad skulle jag göra? Jag satte mig vid teven och slängde igång första film jag hittade.
Den var inte riktigt bra. Den fick mig att må dåligt. Kan jag hänga mig i slipsen? Jag vet inte. Ska jag skära mig i armen bara som alla äckliga fjortisar gör?
Klockan hade blivit så mycket redan. Kanske kan döden vänta till imorgon. Kan du det Döden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar